|
|
Oscar Wilde: Sagor Den mest aktuelle av de brittiska 1800-talsförfattarna är utan tvivel Oscar Wilde. Historien om hur den begåvade författaren fängslas för homosexuella handlingar har skildrats i ett flertal teaterpjäser under 1900-talet. Den största ekonomiska satsningen, i ämnet Oscar Wilde, var Brian Gilberts långfilm från 1997, där den engelske komikern Stephen Fry gestaltade Wilde på ett imponerande sätt. Problemet med Brian Gilberts film, och även tidigare nämnda teaterföreställningar, är att Wildes privatliv spelar en viktigare roll än hans enorma författarbegåvning. Wildes styrka som författare låg i hans mångsidighet. Hans mest kända verk, Dorian Grays porträtt, är faktiskt den enda roman som Wilde skrev. Den största delen av sin författarkarriär ägnade han åt att skriva pjäser, noveller och sagor.
Materialet i den här samlingen skrevs mellan åren 1888 och 1891, och är hämtat från de två sagoböckerna The Happy Prince och A House of Pomegranates. De inledande fem sagorna, som alla kommer från The Happy Prince, är otroligt vackert skrivna och är dessutom kryddade med lite av den kvickhet som har gjort Wilde så berömd. Riktigt lyckat blir det i Den själviske jätten, som för övrigt läses i filmen Wilde, och Näktergalen och rosen där Wilde berättar på ett rörande sätt, utan att bli för sentimental. Alla sagorna från The Happy Prince är förtjänar att bli mer kända, särskilt då de alla handlar om ett viktgt ämne som uppoffringar.
Bokens avslutande fyra sagor skiljer sig en hel del från de övriga. Texterna är längre och kvalitén är inte lika hög, men framförallt är de inte lika barnvänliga. Det blir lite för segt och tragiskt, särskilt som berättelserna saknar den naiva ton som är så kännetecknande för Wildes berättande. Vill ni fördjupa er i Wildes sagoberättande bör ni naturligtvis läsa dem, men om ni bara är ute efter underhållande sagor så bör ni hålla er till materialet från The Happy Prince.
|
|
|
|
|
