|
Aidan Chambers: Tullbron Ibland så inträffar det saker i våra liv som får oss att tänka över hur vi egentligen mår. Vissa personer hamnar inte i det här tillståndet förrän de drabbas av någon extremt tragisk händelse, men dessa tillhör definitivt undantagen. Desto vanligare är det att någon bagatellartad företeelse är det som får oss att undra vad vi egentligen har för uppgift i livet.
I den engelske författaren Aidan Chambers bok Tullbron är det den unge Jan som har hamnat i en psykologisk återvändsgränd. Den stora pressen från lärare, föräldrar och flickvän får honom att glida in i det som han själv kallar för "Det stora grå". För att komma bort från sina demoner tar han anställning som tullbrovakt, ett yrke som han tror ska ge honom den ensamhet som han så väl behöver. På sin nya arbetsplats möter han Tess, med vilken han inleder en djup vänskap. Tre månader senare kommer en ny bekantskap till tullbron i form av den världsvane ynglingen Adam, som med sin självsäkra stil påverkar vännerna på väldigt olika sätt. Trions första period tillsammans är fylld av splittrade känslor, men efter ett tag kommer de underfund med att de är i behov av varandras närvaro.
Chambers bok är utan tvivel något av det mest imponerande som jag har läst. På ett sympatiskt sätt beskriver han hur ungdomarna kliver ut ur sina roller för att möta den hårda verkligheten som har gjort att de har maskerat sina inre känslor. Han har dessutom lyckats undvika att bli för sentimental och tillrättalagd, något som dessvärre är ganska vanligt i böcker som skildrar djupgående psykologiska ämnen. Berättelsen om de tre ungdomarna känns istället både äkta och gripande, nästan som tagna ur det verkliga livet. Kombinationen av äkthet och hoppfullhet är det som gör Chambers verk övertygande, men det som är mest påfallande är hur denna underbara bok förmår att påverka läsarens humör på ett väldigt upplyftande sätt. Historiens slut kändes visserligen lite väl spekulativt, men eftersom detta handlar om olika psykologiska tillstånd så beror detta troligtvis på min okunnighet inom ämnet.
|
|
|
|
|