|
|
Claes Hylinger: Till främmande land Sittande i en gammal fåtölj börjar Claes Hylinger tänka på alla de resmål som han har besökt genom åren. I gamla anteckningsböcker finner han tillräckligt med information för att kunna återberätta allting som han har upplevt i främmande länder. Bokens första resa går till Normandie, där en ung Hylinger sitter och läser Robert Louis Stevenson med ett glas Calvados i handen. Efter att ha besökt Paris och Antibes lämnar han Frankrike, för att resa vidare till andra länder.
De människor som han möter under resorna har en viktig roll i hans berättelser. På ett tåg till Stockholm får han sällskap av en person som väcker hans nyfikenhet. "En strakbent man, något år äldre än jag, slog sig mödosamt ner vid mitt bord. Jag tänkte omedelbart - och det var kanske hans slitna anletsdrag och bohemiska klädsel som fick mig att tänka så: "Han är antingen alkoholist eller konstnär"". Han hinner dessutom med att få en fnysning av en kamel och att utvärdera vakterna på National Portrait Gallery i London innan han stänger igen den gamla anteckningsboken.
Det första som slår mig efter att ha läst Hylingers senaste verk, Till främmande land, är hur enkelt han skriver. Som när han i en av berättelserna är på jakt efter en taxi. "Men här finns ingen taxi, jag stod på ett olämpligt ställe...Jo, där kom en - nej, han såg mig inte. Där kom en till, han stannade och jag hoppade in.". Fullständigt genialt att med så enkla ord lyckas fånga vad de flesta av oss tänker i samma situation. När jag läste denna underbara bok upplevde jag samma känsla som författaren kände när han, efter att ha påbörjat ett av sina favoritverk, somnade: "Och jag sov lugnt i vetskapen om att nästan hela flaskan fanns kvar, och halva boken var oläst".
|
|
|
|
|
