|
|
Magnus Hedlund: Snittet Efter att ha läst några av Magnus Hedlunds tidigare verk hade jag fått bilden av att Hedlund är en renodlad humorist, men med sin senaste roman Snittet tar Hedlund steget bort från komiken för att istället visa upp en betydligt allvarligare sida av sig själv.
Den inledande meningen, "Den dagen hade han beslutat sig för att kasta kottar." ger sken av att Snittets centralfigur inte är någon vanlig person, ett iakttagande som visar sig vara korrekt. För Snittet skildrar hur en man försöker att pussla ihop sitt liv efter att ha blivit lobotomerad. Vid köksbordet i sin lilla stuga sitter han och letar febrilt i sitt minne efter olika detaljer som han skriver ner i sin anteckningsbok. Åtskilliga gånger är det svårt att avgöra om mannen återger sina minnen eller om det han återberättar bara är hjärnspöken.
Men trots att Hedlund vänder sig bort från det traditionella berättandet lyckas han ändå spinna ihop mannens alla funderingar till en imponerande berättelse. Han går in i huvudpersonens själ och levererar korta och kraftfulla meningar precis som det vore han själv som sitter framför köksbordet och letar efter de rätta orden. Den humoristiska sida som han gav prov på i Den unge Gröter får nästan uteslutande stå tillbaka för tragiken som den missförstådde mannen upplever. Vid några tillfällen luras jag att dra på smilbanden, som när centralfiguren står inför en grupp människor och berättar samma vits två gånger i följd - utan att själv förstå vad upprepningen beror på, bara för att sekunden senare känna ett stort medlidande med den sjuke mannen. För även om Snittet bara är en bok på drygt hundra sidor så är den mycket mera gripande och kraftfull än ett flertal av dagens tegelstensromaner.
|
|
|
|
|
