|
|
Roddy Doyle: Paddy Clarke Ha-Ha-Ha Tioårige Paddy känner sig frustrerad. Hans föräldrar bråkar ständigt och Paddy känner att hans trygghet är hotad. Inte ens genom hans uppoffrande vakande förbättras föräldrarnas äktenskap utan de fortsätter sin utstakade väg mot den ofrånkomliga skilsmässan. När det definitiva beskedet om föräldrarnas seperation kommer tvingas Paddy att ta över rollen som mannen i huset.
Utanför hemmet är det en annan Paddy vi möter. Fylld av fantasi och lekglädje tillbringar han dagarna på gatorna i Barrytown. En som inte alltid gläds åt Paddy och hans kompisars fantasi är Sinbad, Paddys lillebror, som blir utsatt för en hel del otrevliga överraskningar när han försöker att komma in de äldre pojkarnas gemenskap. Detta beror inte alls på att Paddy tycker illa om sin bror utan snarare på det faktum att han betraktar Sinbad som en parvel och sådana kan han ju bara inte umgås med.
Den stora skillnaden mellan Paddy Clarke Ha Ha Ha och Doyles s.k. Barrytown trilogi är att i den förstnämnda blandar han in ett flertal tragiska händelser i sitt alltid lika starka berättande. Flytet i hans texter förstärks av de humoristiska och verklighetstrogna inslagen som kännetecknar en roman av Roddy Doyle. Skildringen av de underbara fotbollsmatcherna, där en av pojkarna agerar kommentator, får mig att inse att Doyles främsta egenskap är hans förmåga att få läsaren att nicka igenkännande åt hans karaktärers påhitt. Med en sådan egenskap borde Doyle finna vägen till många läsares hjärtan, något som han verkligen förtjänar.
|
|
|
|
|
