|
|
Erlend Loe: Naiv.Super. ”Jag har två vänner. En god och en dålig. Och så har jag min bror. Han är kanske inte lika sympatisk som jag, men han är OK.”
Dessa fullkomligt lysande rader inleder den norske författaren Erlend Loes roman Naiv.Super., en berättelse som skildrar en ung mans identitetskris.
Allting börjar på Erlends 25-årsdag när han förlorar en krocketmatch mot sin äldre och betydligt mer framgångsrike bror. Denna bagatell skakar Erlend till den utsträckning att han förlorar fotfästet i tillvaron och börjar att grubbla allt mer över meningen med livet. Så småningom inser han att det enda sättet att komma ur sin psykologiska formsvacka är att återvända till barndomen för att där finna saker som roar honom. Han köper en bultbräda och en röd plastboll och börjar att umgås med femårige Börre som han bl.a. utmanar i olika tävlingar av varierande sort. Sakta men säkert börjar Erlend upptäcka att livet fortfarande har en hel del att ge honom.
Naiv.Super. är skriven på ett myckelt enkelt språk och dess innehåll är både charmerande och barnsligt, samtidigt som det ligger mycket allvar i dess tema. Loes förmåga att få läsaren att känna igen sig i flera vardagssituationer är emellertid det som är mest framträdande i denna humoristiska lilla pärla.
|
|
|
|
|
