|
|
Don De Lillo: Den stora massans ensamhet Efter att ha läst Vågen, Don De Lillos spekulativa roman om attentatet mot John F.Kennedy, så var det med högt ställda förväntningar som jag började läsa Den stora massans ensamhet.
Den handlar om den välkände författaren Bill som i sitt arbete med sin stora roman tar hjälp av två f.d. Moonieanhängare och en svensk fotograf. De Lillo berättar ingående om gruppens sammanhållning och om dess kriser. Vi får följa Bill på hans resa till Beirut där han ska försöka att hjälpa en av sina kollegor som har tagits som gisslan av terrorister i den krigsdrabbade zonen. Men i grund och botten är Den stora massans ensamhet en roman om grupptillhörighet och den brist på individuellt tänkande som finns hos många medlemmar i sekter av olika slag. Problemet är att De Lillo inte lyckas att få läsaren att intressera sig för hans karaktärers öde. Ofta fastnar han i segdragna episoder vars avgörande slutligen kommer som en befrielse för läsaren. Fast i vissa avsnitt visar De Lillo prov på stor berättarkonst. Beskrivningen av de 6500 parens giftermål på Yankee Stadium är högklassig men dessvärre är det en av de få partier där boken känns engagerande.
|
|
|
|
|
