|
|
Richard Price: Klockarna Det är i filmens värld som vi oftast stöter på amerikanen Richard Price texter. Han har genom åren hunnit med att skriva en hel del filmmanus, bl.a. till storfilmer som The Color of Money och Ransom. Som romanförfattare är han inte riktigt lika produktiv; två böcker på fem år vittnar om detta. För Price del verkar det emellertid inte spela någon roll om han skriver filmmanus eller romaner, eftersom resultatet av hans skrivande hamnar ändå i någon filmregissörs händer. Senast detta inträffade var 1995 när Spike Lee filmatiserade Klockarna, Price hittills mest kända roman.
Den skildrar det tuffa livet på New Jerseys gator, ett ställe där våldet och narkotikan regerar. Här finner vi Strike, en nittonårig färgad pojke som försörjer sig som narkotikalangare. Han plågas av svåra magsmärtor, frammanade av den psykiska stressen som poliser, knarktorpeder och narkotikamissbrukare utsätter honom för. Hans chef Rodney erbjuder honom en lugnare arbetsområde, men för att få tillgång till detta måste Strike likvidera en konkurrerande narkotikalangare. Trots att priset är högt beslutar sig Strike för att genomföra det dåd som ska bli hans biljett bort från gatorna.
Nästa dag hittas langaren död utanför sin arbetsplats. Fallet tilldelas den utbrände mordutredaren Rocco Klein, som genast sätter igång med en grundläggande undersökning. Efter en tid erkänner Victor, Strikes bror, att han sköt langaren i självförsvar. Den rutinerade mordutredaren tvivlar starkt på den tidigare ostraffade Victor är benägen till en dödsskjutning, utan att hans erkännande beror på att han skyddar någon närstående. När Rocco blir medveten om vem Victors bror är, utnyttjar han sina kontakter inom poliskåren för att starta ett psykologiskt krig gentemot Strike, den man som han tror är nyckeln till lösningen på mordet.
Price roman kan ses lite som ett steg ner i ett jordiskt helvete, där korrumperade snutar och brottslingar gör allt som står i deras makt för att komma över pengar. Trots detta har författaren, glädjande nog, undvikit att skildra karaktärerna som känslokalla monster. I det enorma persongalleriet är det nämligen bara två personer som framställs som iskalla psykopater, men när det gäller dessa båda är beskrivningen på sin plats, eftersom de försörjer sig som torpeder. De övriga karaktärerna visar upp ett tufft yttre, men under ytan lider de av de oroligheter som de bevittnar.
Persongalleriet må vara skickligt beskrivet, men bokens ryggrad finns i den hotfulla stämning som hela tiden hänger över berättelsen. Bakom varje gathörn lurar potentiella faror, framförallt för de personer som har brutit mot någon av den undre världens oskrivna lagar. Visserligen finns det vissa logiska brister i handlingen, men dessa små misstag uppvägs mer än väl av Klockarnas enorma intensitet.
|
|
|
|
|
