|
|
Mario Vargas Llosa: Samtal i Katedralen Samtal i Katedralen, som skrevs 1969, räknas av många litteraturkännare som Vargas Llosas absolut största verk. Boken, som översattes till svenska 25 år senare, beskriver den peruanska befolkningens problem efter diktatorn Manuel Odriás hårda styre.
I centrum finns journalisten Santiago Zavalia, som träffar Ambrosio, som en gång arbetade som betjänt hos Santiagos far, den respekterade affärsmannen don Fermin. Efter en kortare diskussion, fylld av artighetsfraser, beger de sig till Katedralen, en bar för Limabor ur de lägre samhällsklasserna. Det är nu allt det förflutna börjar att rullas upp: Ambrosios anställning hos Odrias hänsynslöse säkerhetschef don Cayo Bermudez, Santiagos förmåga att alltid välja den svåra vägen i sitt liv och framförallt hur ett lands regim på ett fasansfullt sätt förtrycker och förföljer alla personer som inte delar deras politiska åsikter. Nu kan det här låta som vilken bok som helst men p.g.a. den väldigt originella berättartekniken skapas ett litterärt mästerverk. ”- Se så, Trinidad Lopez! sa Hipolito.-Vem befallde dig, vilka är de och var är de? Kläm fram med det, och genast! - Jag trodde att min far avskedade dig, säger Santiago. -Nu vet jag, Fermin, varför Odria inte godtog honom som senator för Lima, sa senator Arevalo. - För han kan varken bära frack eller plommonstop. - Hur kunde ni tro något sådant? säger Ambrosio. Det var tvärtom. Han bad mig stanna kvar hos honom, men jag ville inte. Ni har trott alldeles fel, senorito.” I ovanstående dialog är det tre dialoger i en, säkerhetstjänstens förhör av apristen Trinidad Lopez, Santiagos samtal med Ambrosio och dessutom senator Arevalos fråga till don Fermin. Det här stycket är ett typiskt exempel på hur Vargas Llosas dialoger blandar repliker från olika tids- och rumsperspektiv. Något som jag finner väldigt intressant är att den svenska översättningen av någon anledning har förenklat dialogen jämfört med den spanska versionen. På ett flertal ställen har nämligen t. ex. ”sade han” bytts ut mot en förklaring t.ex. ”sade Santiago”.
Med Samtal i Katedralen visar Vargas Llosa på ett imponerande sätt hur en författare kan få en rent tekniskt sett väldigt komplicerad berättelse till en medryckande och mycket lärorik roman. En roman som dessutom bestämt visar sitt förakt gentemot korruption och politiskt förtryck vilket naturligtvis höjer dess värde.
|
|
|
|
|
