|
|
Claes Hylinger: Nya dagar och nätter Min första bekantskap med göteborgaren Claes Hylinger kom via ett reportage i Tidningen Boken där Hylinger och hans kollega Magnus Hedlund presenterades som ”de litterära bröderna”. Inslaget, som innehöll några skrivna rader av de två författarna, gjorde att jag blev väldigt intresserad av att läsa de två göteborgarnas verk. Min resa in i den göteborgska litteraturen inleddes med Hedlunds utsökta verk Kalamiteter och Den unge Gröter, men efter att ha avslutat Den unge Gröter kände jag att jag var tvungen att ge Hylinger en chans att bevisa att hans skapande var lika stort som hans kollegas.
Nya dagar och nätter är en samling av korta berättelser, dagboksanteckningar, reseminnen och dikter som överträffar det mesta jag har läst under det senaste året. Med en avslappnad berättarstil avslöjar Hylinger hur han under sina cafébesök sitter och fantiserar om andra gästers nationaliteter och yrken. Det som slår mig när jag läser om Hylingers cafébesök och resor är hans ömma sätt att skildra uppsluppna situationer. I sina möten med andra människor placerar han aldrig sig själv i rampljuset utan koncentrerar sig på sitt arbete som stillsam observatör. Denna fingertoppskänsla präglar även hans dagboksanteckningar där han även briljerar med sin förmåga att fånga vardagssituationer: ”26 januari På väg över Delsjövägen. Röd gubbe. Jag tittade åt båda hållen, ingen bil så långt ögat nådde , trotsade den röda gubben och gick. På andra sidan stod en liten gumma. ”Sådär är väldigt farligt att göra”, sa hon till mig. ”Väldigt väldigt farligt. Det kan gå väldigt illa!” Jag la hennes varning på minnet och fortsatte.”. Men alla hans anteckningar och reseminnen överträffas av bokens sista berättelse Rollen, en lysande novell som tillsammans med det övriga innehållet i Hylingers bok får mig att inse att det finns minst två väldigt begåvade författare i Göteborg.
|
|
|
|
|
