Genom åren har vi läsare fått vänja
oss vid den flod av skådespelare som, tyvärr inte
alltid så lyckosamt, ger sig in i romanförfattandets
konst. En av de få som har lyckats att övertyga både
publik och press om sin litterära talang är den engelske
komikern Stephen Fry. Hans debutroman Lögnaren var en imponerande
berättelse som både nådde förstaplatsen
på den engelska bästsäljarlistan och hyllades
av kritikerkåren.
Förgrundsfiguren i Flodhästen är Ted Wallace,
en nyligen avskedad teaterkritiker som med sitt odrägliga
beteende skaffar sig problem var han än befinner sig. Dessutom
lever han ett hårt liv med hög alkoholkonsumtion och
ett stort antal oseriösa kärleksförhållanden.
Han kontaktas av en kvinna som ger honom i uppdrag att åka
till Swafford Hall för att undersöka de underverk som
familjen Logans yngste son, David, lär ha uträttat.
Med denna, något kryptiska, order ringande i bakhuvudet
beger sig Ted till den anrika herrgården för att bevaka
den utpekade frälsaren.
Det som är mest förvånande med Flodhästen
är att den, precis som Lögnaren, har toppat försäljningslistan
i England. Det tolkar jag som ett sundhetstecken för det
engelska folket och hoppas att vi svenskar också går
ut och införskaffar denna bisarra och väldigt roliga
roman.
