Den kanske mest omtalade engelske författaren just nu
är Nick Hornby som i sin roman Fever Pitch avslöjar
vad det innebär att vara en hängiven fotbollssupporter.
Som 11-åring följer han med sin far för att
titta på matchen Arsenal-Stoke och efter detta, hans första
besök på hemmalagets arena Highbury, inser han att
Arsenal är laget i hans hjärta. Han berättar med
stor inlevelse om olika minnsvärda matcher som han har sett,
och även vilka han har missat, fram till idag. På
ett medryckande och mycket kunnigt sätt skriver han om sitt
lags spelare, både de som han beundrar men även om
de spelare som han önskar att Arsenal aldrig hade värvat.
En av bokens absoluta höjdpunkter är det kapitlet där
Hornby presenterar sju olika ingredienser, alla fullständigt
nödvändiga, som en match ska innehålla för
att den ska betraktas som minnesvärd. Dessvärre tappar
boken lite av sin kraft när Hornby går för djupt
in i sin kärlek till kvinnor, men lyckligtvis är de
här inslagen även präglade av kärleken till
fotbollen så magin uteblir aldrig helt och hållet.
Eftersom jag själv är en hängiven fotbollssupporter
så känner jag igen flera av de sinnesstämningar,
särskilt vid förluster, som Hornby på ett mycket
skickligt målar fram. Däremot blir jag lite tveksam
när jag hör personer, som hatar fotboll, berätta
hur mycket de uppskattar Fever Pitch. Visserligen är den
både rolig och lättläst, men utan kärleken
till ett lag borde en hel del av innehållet gå förlorat
i denna roman, även om den, som i det här fallet, är
skriven av en mycket begåvad historieberättare.
