|
Ebbe Schön: Vår svenska tomte Inför varje storhelg sitter en skäggig man i en rad olika tv-program och berättar om gamla svenska seder. Hans jultomteaktiga utseende har etsat sig fast i de flesta svenskars minnen, men däremot tvivlar jag på att många vet att han är folklivsforskare och heter Ebbe Schön. Genom åren har Schön skrivit en rad böcker om vår svenska folktro, där kanske framförallt tomten har en viktig roll.
Men det är inte den kommersiella jultomten som Schön beskriver i Vår svenska tomte, utan den betydligt äldre gårdstomten, om vilken det gick många historier på bondesamhällets tid. Gårdstomten var till skillnad från vår nuvarande tomte inte en gladlynt gammal farbror utan en argsint figur, vars vrede gårdsfolket vann på att undslippa. Om bönderna skötte sina uppgifter och visade tomten respekt så belönades de med hans flitiga arbete och hans magiska krafter, egenskaper som gjorde att bönderna fick både präktigare djur och ökad rikedom.
Enligt folktron fanns det inte tomtar på varje gård, utan vissa bönder fick helt enkelt försöka att locka fram honom. Då gällde det för bonden att göra något okristligt, som t.ex. att stampa på en Bibel eller att slå in spik i altarbordet. Ett betydligt större problem stod bonden inför den dag då han ville bli fri från sin lille hjälpreda. Tomten var ett magiskt väsen och för att fördriva sådana krävdes det kyrkans hjälp, eller några av de knep som Schön avslöjar i sin bok.
Att Schön är seriös råder det inga tvivel om. Efter att ha avslutat en berättelse går han vidare till nästa steg, där han försöker hitta rimliga förklaringar till sägnens uppkomst. Hans berättarförmåga är imponerande och i kombination med de rika illustrationerna lyckas han skapa en underhållande och väldigt stämningsfull bok. I det sista kapitlet avslöjar han dessutom hur han själv ser på tomtens existens: "Han finns i människans sinne, i hennes skapande fantasi. Det vet jag. Och det är det viktiga. Om han finns "på riktigt" uppe på loftet, under en sten, i stallet, det är inte alls lika intressant, tycker jag." Naturligtvis är det bara att instämma i författarens kloka ord.
|
|
|
|
|