|
|
Andrea Ashworth: En gång i ett hus som brinner En av 1996 års mest lästa böcker var Frank McCourts charmiga barndomsskildring Ängeln på sjunde trappsteget. McCourts framgångar gjorde att barndomsskildringar blev ett populärt litterärt tema och förlagen sökte febrilt efter unga författare som kunde utnyttja det intresse som McCourt hade skapat kring genren. Bland dessa var det många som snabbt försvann, men en av de som fick ett litet genombrott var engelskan Andrea Ashworth.
I sin debutroman En gång i ett hus som brinner berättar hon om alla de händelser som hon upplevde under sina barndomsår i Manchester. När hon var fem år dog hennes far, en händelse som skakade både henne och hennes mor. Hennes mamma fann emellertid ganska snart en ny karl som till en början verkade som den idealiske ersättaren för fadern. Men när han hamnade under press visade han sitt rätta jag och började att misshandla de övriga familjemedlemmarna. För att glömma bort alla hemska övergrepp sökte sig Andrea till böckernas värld där hon fann den ro som hemmet aldrig kunde erbjuda henne. Efter flera år av misshandel lyckades mamman äntligen att skilja sig ifrån sin våldsammme plågoande. Men friden i det Ashworthska hemmet blev bara kortvarig. Mamman inledde ett förhållande med en lokal gangster och snart var det åter våldet som regerade i Andreas hem. Men Andrea fann kraft i sina studier. Hon skötte sitt skolarbete fläckfritt för att få möjligheten att komma in på något universitet. För om hon lyckades med det så hade hon räddat sig ur hemmets helvete.
Visst finns det likheter mellan McCourts bästsäljare och Ashworths En gång i ett hus som brinner. Båda två växte upp i familjer där stora delar av hushållskassan användes för att tillfredställa fädernas dryckesvanor, något som ledde till stor fattigdom i båda husen. Men till skillnad från McCourts sorglösa suput till far var Ashworths styvpappor hänsynslösa tyranner som misshandlade de övriga familjemedlemmarna. Dessutom inriktar sig Ashworth på ett nästan överdetaljerat skildrande av händelser, medan McCourt ofta svävar ut i ett humoristiskt och uppfriskande berättande. En gång i ett hus som brinner når inte upp till Ängeln på sjunde trappstegets höjder, men dess allvarliga och viktiga innehåll gör att den ändå framstår som en mycket läsvärd bok.
|
|
|
|
|
