Diabolique

Det är för utsiktens skull han bor i det neddekade Tynnered. Hav borta i horisonten på ena sidan, ett stort grönområde på andra och där borta - Göteborg. Balkong med utemöbler och kvällssol. Fridfullt och inspirerande, så länge man inte tittar

Diabolique

ner på de slitna husen och fullklottrade väggarna.

Ungkarlslyan har ett litet sovrum, ett litet tv-rum, ett litet kök och en stor atelje, där målarbordet och en massa färgpytsar tar upp det mesta av ytan. Stereon, radion och skivorna tar resten. Överallt på väggarna sitter akryl- eller airbrushmålade tavlor.

Orginaldukarna. Av omslagsmålaren Kristian Wåhlins cirka två hundra målningar har han bara sålt tre och fler lär det inte bli. - Man blir fäst vid sina målningar, förklarar han. Jag har ju jobbat med dem så mycket och fått som en relation till dem och då är de svåra att släppa iväg. Tiamats bolag Century Media har fått köpa tre av de fem omslag jag gjort, men det skedde mest av en slump.

"Kristian kan metal"

Han sitter, som kung i eget land, framför målarbordet iklädd urtvättad svart Dismember- tshirt, självklart den skivan han gjort omslaget till, svarta jeans och det svarta håret uppsatt i hästsvans. Bakom honom växer ett motiv fram på duken: Metallmänniskan sitter bakom olika historiska vetenskapliga instrument ensam i ett torn i ett kargt havslandskap och är ledsen för att han är konstgjord. Artificiell intelligens; Man or Machine? Färgerna är dovt lila, grönt och blått.

Diabolique

Det är till svenska power-rockarna Hollow´s nya platta och målningen är så mycket "Kristian" det kan bli. Eller som Mikael i Dark Tranquillity och Jensen i Whitchery och The Haunted (Kristian har gjort de kommande skivorna med Whitchery, release september) uttrycker det: "Vill man vill göra ett riktigt METAL-album, så finns det bara Kristian som kan göra det. Han förstår precis när man vet vad man vill ha fram och han är suverän på att hitta på om man inte vet".
    - Jo, jo, säger Kristian och ser generat ner på golvet. Han är inte direkt skrytsam den här herr'n, man får nästan dra orden ur honom.
    - Men det är svinkul att måla riktiga "hårdrockomslag", så som de såg ut när man stod och kollade på alla tuffa omslag som fanns när man var tretton, fjorton år sådär. Man har ju vuxit upp med dem och lyssnat så länge på den musiken, så det är lite som att leva ut en pojkdröm.

-Tror du att målade omslag kommer att bli inne nu med tanke på den 80-tals revival som finns inom musiken? Du har ju exempelvis gjort både King Diamonds och Mercyful Faiths nya album?
- Nja, jag har ju haft lika mycket att göra hela tiden, men däremot har musikgenren som väljer målade omslag förändrats. Till en början var det death, sedan blev det black och nu kommer power-banden.
    - Ett typiskt power-omslag andas förgänglighet och undergång, mycket det här med gott och ont, ljus och mörker. Det har väl med milleniumskiftet att göra…

Porr och motorcyklar

Extol

Kristian signerar alltid målningarna han gjort, men det är inte alltid lätt att upptäcka signaturen. Pseudonymen "Necrolord" kan man finna på en del black-album, ett namn som härstammar från hans tid i blackmetalbandet Grotesque. Samtidigt vill han inte bara hålla på med sån´t.
    - Man kan ju inte sitta och göra monster hela dagarna, då blir man ju mörkrädd själv, säger han.
    Och det har han inte heller gjort; Kristian har designat företagsloggor och restaurangmenyer. Han har spraylackat på motorcykelhuvar och hjälpt till att dekorera två av lyxkrogarna i Göteborg. Ericsson ville att han skulle måla mobiltelefoner, men av det har det inte blivit något ännu.
    -Om jag tänker på mig själv som målare är det inte bara metal-omslag som kommer upp, eftersom jag håller på med så mycket annat också. Men det är ofta omslagen som det syns och pratas om mest.

- Ja, Mikael berättade om ditt intåg i porrbranchen?
- Ja, det gjorde han va!, skrattar Kristian och plirar med ögonen.
    - Nej, men det var rätt komiskt faktiskt. Det ringde nå´n som sa att hon var frilansare och ville göra en intervju. "Okej", tänkte jag och hon kom hit och hade en fotograf med sig och jag kände liksom på mig att det var något konstigt med det hela; hon ställde lite annorlunda frågor, mycket om pengar och sådär och fotografen tog massor av bilder och hade hockeyfrilla och mustasch, som en tysk porrstjärna ungefär…
    - Några veckor senare damp "Aktuell rapport" ned i brevlådan och jag fanns på omslaget! Hon hade inte sagt ett ord om att det skulle vara till en porrblaska! Det var ganska ball egentligen, men det är ju inget man visar morsan precis.

Tiamats första

Impious

Kristian är närapå självlärd efter att ha gått bildlinjen och förberedande konstnärlig utbildning på gymnasiet. Han hoppade av efter mindre än ett år på målarskolan, eftersom han hade fått så pass många omslagsjobb.
    - Mitt första omslag var till Tiamats debutalbum. Johan (Edlund) och jag brukade fira nyår ihop och han frågade om inte jag kunde måla åt dem, sedan ringde folk som sett Tiamats omslag och så var det igång…
    - Det tar väl en tre, fyra veckor att göra ett omslag och man har blivit säkrare och säkrare med tiden och antalet målningar. Nu kan jag komponera en tavla ganska snabbt och sedan hålla mig till den, förut visste man aldrig vad det kunde bli när det blev färdigt. Men det är klart, exakt kan jag aldrig garantera vad det blir; det är lätt när man snackar om det med bandet, men se´n när man sitter vid målarbordet lever tavlan sitt eget liv. Då får det bli lite som det blir.

-Är det någon som inte blivit nöjd?
-Nej, det är det faktiskt inte. Inte vad de sagt till mig i alla fall, men det har ju hänt att bandet sagt att "jaha, var det så här det blev", men de brukar tycka att det är fräckt ändå.
    - Jag får ofta en bild direkt när vi börjar prata om skivan och musikstilen utan att de behöver lämna några detaljer. Man utgår från titel, textinnehåll och vad det är för sorts musik och sen utvecklar man sina egna idéer.
    - Helst vill jag ha så mycket som möjligt att gå efter, det är ju bra om skivan är inspelad till exempel, så att man kan lyssna och se vad man får för vibbar. Genom motivval och färgsättning och så, försöker jag sen få fram en viss sorts stämning, en speciell känsla, som är passande till musiken på skivan.

Kickar och stress

Sepultura

Idag livnär sig Kristian på sitt måleri, men det var inte förrän omkring ´93 som det tog fart ordentligt, då han märkte att han knappt kom ifrån målarbordet om dagarna - eller nätterna. Man kan ju tänka sig att det någon gång skulle kännas för mycket nu när han är absolut fullbokad hela tiden. Men det tycker inte Kristian utan säger att det är lika kul jämt.
    - Självklart går det upp och ner som med allting, men ibland får man jättekickar av det också och det är ju därför man håller på. Jag gör ju någonting som jag gillar och trivs med. Det är klart att det kan vara jobbigt när det är stressigt, men å andra sidan så funkar jag bättre när jag har lite press på mig. Jag skulle aldrig ha målat så mycket som jag gjort idag om det inte varit någon som sagt åt mig att göra det. Det hade ju varit en omöjlighet om jag inte hade fått pengar för det.

- Men jag har hört att du är ganska billig?
- Jo, för billig. Affärer är väl inte min starka sida, precis. Det är svårt att värdera målningar i pengar, men visst tar jag mer om det är ett bolag som har råd med det. Sen kan jag ta nästan ingenting om det till exempel är någon kompis som vill ha hjälp med sin demoplatta eller om det är ett intressant jobb som vore fräckt att göra.

RockZine avslöjar!
Även om Kristian är hårdrockomslagens okrönte kung, målar han helst åt det abstrakta hållet om han får välja själv, där man inte direkt ser vad det föreställer. Ibland är det också band som vill ha det så. För läsare som exempelvis precis som jag grunnat över vad den stora, runda och gula tingesten i mitten av Tiamats "Wildhoney" är för något, kan jag härmed avslöja att detta är ett trasigt getingbo som Kristian hittat på sin vind och målat av. Tittar man riktigt noga ser man honungsrutorna där smågetingarna kläckts fram, men jag trodde att det var någon konstig variant av Pion…

Och At The Gates klassiker "Slaughter of The Soul", har faktiskt Jesus och olika vapendelar på omslaget, och jag som absolut såg att det var Jesus på ett fabriksgolv!
    - Men det är upp till den som ser det, tröstar Kristian. Hade jag haft något speciellt budskap eller så som jag ville få fram hade jag förmodligen skrivit det i stället. Och ska man se direkt vad det är eller förstå allt på en gång kan man ju ta ett foto. Det enda jag bryr mig om är att försöka förmedla någon slags känsla.