T: Sista sidan i Expressen idag upptas av nyheten att en
gynekolog från Indien har blivit vald till Miss world.
Hon är vackrast i världen står det här.
Vi har fått hit en herre som är fulast i värden och som heter
Marlon Lindeman. Välkommen hit!
Nå hur har det gått till att ni har blivit sådär... ful?
H: Ja, jag har ju deltagit i tävlingar och så har jag klassificerat mig.
Och så får man ju hålla sig i form, man får... äta och supa
så det syns för och hålla sig igång, och så får...
man får över huvud taget leva ett rullans liv.
Syns inte att jag bara är sexton år, va?
Nej... så har jag också levt snabbt!
T: Ni har blivit vald till världens fulaste...
H: Jag har blivit vald till världens fulaste man.
Det blev i förrgår då, och priset var en snyting... ja.
Det är väldigt skojjigt, förgylld.
Ialla fall... ja, jag har alltid varit rysligt ful.
Jaaa, så ful, så ful, så...
Hälften kunde vara nog!
Min far han var en stilig karl, det var en vacker människa.
När han fick se mig första gången så...
Ja så gav han till ett kort, eh...
kort skrik så här: "ohh", och sen dog han.
Han dog utav fulslag. Ja... när han fick se mig där.
och eh...då så blev eh...
Då blev det ju så att eh...
Då blev det ju så att eh... min lilla mor, hon blev ju då änka.
Och då kalla dom mig för den fula änkungen, naturligtvis.
Och då... eh... givetvis!
T: Givetvis!
H: Häpp! som man brukar säga, ja.
Jodå, men man kan tjäna bra på att vara ful också.
Jodå, jag har...
T: Hur mycket har ni tjänat då? Eller vad har ni tjänat?
H: Ja, jag fick ju en snyting nu igår.
T: Jaja, men det blir man ju inte fet på.
H: Ja, men en den var förgylld.
Jo men sen så har jag ju, jag har ju deltagit i...
jo, filmens underbara värld har ja varit i...
T: Vad har ni haft för roller då då?
H: Jag har spel... jo det var jag,
när dom skulle konstruera den här Frankensteins monster, va...
så rita dom av mig först.
Jag kallades därför Frankensteins mönster. Åeh...
Sedan har jag varit med i...
Såg ni inte den, varulven, närulven och hurulven?
Den eh... Har ni inte sett den?
Det var en ful film. Ujj! Herreje!
T: Var ni alla tre ulvarna där?
H: Ja var... nej jag var bara hurulven, nej!
Det var jag som var... Det var en finsk film, den hette egentligen
"Närolven, varolven, horolven",
och det var min syster som spelade horolven, ja.
Ja, sen eh... ja, sen eh...
Det var en ryslg film.
Jaa... vad ska jag mera hitta på att nämna om detta?
T: Jo ni är ju gynekolog också förresten.
H: Va?!
Ni är alltså... "världens vackraste gynekolog"...
Ni är världens fulaste gynekolog.
H: Ja jag är gynekolog också, ja.
Ja, jag försökte bli tandläkare först, men det var ju ingen som
tordes se mig i ansiktet.
Men det är ju inte så farligt med...
Sen eh... har jag ju eh...
Ja! Vad ska vi berätta? Jo eh...
Jo jag kan ju berätta om...
T: Berätta nånting ur ert rika liv.
H: Jaa....
Jag har bara träffat en som var fulare än jag faktiskt.
Det var en kvinna. Ja.
Det var en kompis till mig som sa så här att "hej din fuling!"
sa han, vi möttes på ett ställe.
"Du som är så ful, du måste komma hem och se min fula fru" sa han.
"Hon är så vansinnigt ful!"
"Nja, hon kan väl inte va fulare än jag" sa jag.
"Jo du kan dej fan på att hon är fulare än jag" sa han,
eller än va jag var då.
Jaja, Jag följde med honom hem han gav mig tio kronor för att jag
skulle följa med och titta på henne också.
Så kom vi in då i lägenheten så ropade han då...
Hon hette... Evolyn hette hon.
Han ropade då "Evolyn! Evolyn! kom in och visa dig!"
"Ska jag ta säcken över huvudet" sa hon då, ja...
"Nä" sa han, "vi ska inte älska, jag ska bara visa hur ful du är."
T: I dagens nummer utav Expressen, så hittar vi på sidan 24 en artikel med
rubriken "Har er hund sprungit bort? Här är goda råd om hur ni får den
tillbaka." Har ni några såna råd, hundägare Barbro Lindeman?
H: Jae, inte Barbro. Inte Barbro.
T: Inte Barbro?
H: Barbror!
T: Barbror.
H: Nej, inte Barbror. Barburr!
T: Barburr.
H: Barrburr!
T: Barrburr.
H: Baborrd!
H: Braborr!
H: Barrborr!
H: Ah, jag heter egentligen Rabarbor, va. Men så kallades jag för Barbrod.
T: Barbrod.
H: Brurbra.
H: Nåja, skit i det, kalla mig...
T: Allright, hundägare Barbro Lind... Barbrud Lindeman
H: Barbrur! Brurbra.
T: Nå, har ni nu några goda råd för hur man ska göra om ens hund har
sprungit bort?
H: Jaa... Om ens hund har sprungit bort?
T: Ja.
H: Om jag har några goda råd?
T: Ja.
H: Om ens hund har sprungit bort?
T: Ja.
H: Jaa... Det bästa är väl att säga: "Kom så, kom så".
Eller nåt sånt där, eller vissla.
Your dog hears it, your neighbors don't.
Nej, det är ett engelsk uttryck som jag lärt mig i främmande land.
Mina resor i Danmark har givit mig mycket.
T: Ja...
H: Ja! När man ska kalla tillbaka en hund va, om ens hund har sprungit
bort va, då är det viktigt om det är en tax va, såndär långtax va,
då kan det va bra om man tittar efter så inte rumpan är kvar, det kan
ju bara va... huvet som är borta så att säga ute i någon...
Hittar man väl den är det bara till att hala och dra, hala och dra,
hala och dra, hala och dra, hala, och dra.
T: Jaja.
H: Sen kan det vara frå... Ja! Om ens hund är bort... det kan ju va om
man har en Sankt Bernhardshund va, med en sån där liten tunna om
halsen va...
T: Ja...
H: då kan den ju bara va på systemet och tanka.
T: Jahaha.
H: Det vet man ju aldrig. Och det skadar ju aldrig och gå in där och
titta lite på varorna. Och säga så här: Fy! till dom.
T: Varför då?
H: Ja, fan...inte prata om sånt här. Nå i alla fall...folk sitter och är
halvberusade, det är inte trevligt, kanske dom tar in ännu mer.
Nå i alla fall... vi går vidare i texten.
Va talar vi om... Hundar! Jaaaa, dom är så rasande granna.
Det är ingen ide att sätta in annonser.
Nej det är så få hundar som kan läsa.
Det är bättre att gå ut och leta. Många hundar kan leta däremot.
Inga kan läsa, några kan leta. Man har det inom armén till exempel
för och leta reda på försvunna hundar. Ja..
Det bästa sättet att få tag på en hund, det är att man tar en hund
och söker efter hunden med.
T: Ja... men om man inte...
H: Om man inte har nån hund nej, om den också har sprungit bort...
Ja då kan det va knepigt som fan, då vet jag inte riktigt, ja...
Hundar... är som människor.
T: Det är dom väl inte.
H: Ja dom är lite hårigare men dom är som människor.
T: Jaja okey då.
H: Dom är som människor kort sagt, jaja, ja inte i all... i vissa avseenden
precis som människor. Därför är det farligast på våren när hundarna
springer bort. För det är så kallt då. Ja.
Så hundarna, vissa hundar är ju inte så håriga... utan dom kanske
fryser för dom kanske har varit hos barberarn'.
Vissa hundar går ofta till barberarn', så till exempel
Dobermannpinchern, Schnautzern, boxern och ballonghunden.
T: Ballonghunden! vad är det för hund?
H: Ballonghunden det är dom gamla gashundarna dom hade förr i Tyska
Schweiz, när dom skulle leta efter folk som hade försvunnit uppåt.
Då skickade dom upp dessa gashundar eller ballonghundar som dom också
kallades, som fylldes först med gas och sen for dom iväg "brrrrrrrr"
så här opp sen ramlade dom ner som små trasiga slaskar ner på andra
sidan fjällen, Alperna.
Sen har vi dom Finska Spetsarna. Det är ju dom här bergsråden och dom
det är ju... det är dom verkliga finska spetsarna det. Nå i alla fall...
Sen har vi... Ja, jag får ju berätta om... Jag arbetade en gång som
servitör. Då hade jag en hund, som hette Grogg. Ja.
T: Jaha... Grogg?
H: Grogg ja, jag kunde inte ha den, det var för dyrt och ropa pån'
varenda kväll, ja. Grogg! och då bara bars det ut till mig.
Nej jag var ju servitör, nej herre Gud. Det gjorde ingenting, det
blev billigt, det blev bara... jag vann på att ha den där hunden.
Många ropade på min hund när den gick omkring bland borden, så
ropade dom, Grogg! Grogg! och då kom jag sättande och det satt på
notan, bums filibabba.
T: Allright.
H: Allright, denna hund Grogg, som jag hade sån god hjälp av, i min lilla
restaurang. Plötsligt... det var en stor hund, det var en... en...
Ulmerkott.
T: Ja, jaså?
H: Väldigt dyrbara hundar från Japanska Schweiz. Alla hundar kommer från
Schweiz. Nå i alla fall... denna Ulmerkott som hette... vad hette den?
T: Eeeh..
P: Grogg!
H: Ja! Hon kan ropa på grogg, den damen, nå i alla fall... så, det hette
han i alla fall. Då, eh, kom det plötsligt in... han var stor han
brukade jaga ut andra hundar, fick inte vara hundar på krogen nej.
Men en dag kom det in en liten gul hund. En liten konstig gul hund.
Och då, kasta sig Grogg över honom, men den gula hunden bara "Chlapp!"
klippte utav huvet på Grogg som bara i ett som ett nafs.
T: Det var det värsta!
H: Det var det värsta ja,... som kan hända med en hund faktiskt, ja.
Så... jag gick fram till ägaren och fråga va, va en attans klämmig
dogg du ligger inne med sa jag, kan bita huvet av en Ulmerkott så
där bara... rätt av.
"Va är det för ras?" sa jag.
"Ja jag vet... ja ras och ras alltså... innan jag... målade den gul, va
...och klippte av svansen, va... och filade ner taggarna, va...
så var det en krokodil."
Adjö.
T: I Expressen hittar vi idag bland annat en sida med...
lillprinsens dop när han passerade linjen.
Därunder står en ännu intressantare notis, nämligen följande:
Jägare, är rubriken. Kaninjaktresa till Gotland med flyg.
Resor varje weekend även för icke jägare.
Vad är det där för slags resor frågar vi kaninjägare Nimrod Lindeman,
välkommen hit!
H: Ja... man kan säga att det är en jaktresa på kaniner, till Gotland.
T: Jaha, det förstod jag men ni kanske kan... har ni varit med på nån sån?
H: Jag har jagat mycket kanin på Gotland, ja.
Jag har varit en av dom största kaninjägarna där kan man säga,
dom kallar mig kaninen till och med, grabbarna.
T: Har ni fått, har ni skjutit nån...
H: Ja, fy fy fyfyfyfy, det är spännande saker det där.
T: Berätta lite
H: Ja, jag kan ju berätta lite om det där.
Ja, man beväpnar sig alltså, med en Remmington, lämpligen.
Alltså inte skrivmaskinen utan bössan.
Jag gjorde det misstaget en gång och fick slå ihjäl dom,
stoppa in kaninen i tangenterna och slå ihjäl dom så här.
Mycket omständig metod.
T: Det förstår jag.
H: Han dog av ett f i huvet... ja i alla fall...
och ett komma i örat, hejhå faderittan.
Nå i alla fall...
ett pundtecken i nacken.
Var var vi, vi var på Gotland, ja ja ja.
Sen måste man ha en grön hatt, va.
Grön hatt, utan grön hatt kan man gå hem, det är lagen,
med en borste i eller fjädrar eller märken,
men en grön hatt ska det vara.
T: Och det har ni?
H: Det har jag.
Va fan har den gröna hatten blivit av, nå ja i alla fall...
Den kanske försvann under den sista stora safarin som...
Vi startade... i gryningen, från Visby... Vajsby säger jag.
Jag hade skaffat infödda bärare.
Ett antal små feta gotlänningar... som bar min utrustning.
Själv åkte jag bärstol. Det var två tjejer från Öland som... som bar.
Gräset blev allt tätare. Himlen stod... svartblå över oss.
Vi såg något som blinkade där oppe.
Det var, Finnair som var oppe... och vingla.
Ja i alla fall... så fortsatte vi framåt.
Det höga gotländska gräset stod... så här högt omkring oss.
Åeh... ja, det var ett helvete kort sagt.
T: Det är farofyllt.
H: Plötsligt, hörde jag...
plötsligt när vi hade gått trängt långt in i Gotland där...
så kom ett par av bärarna springande.
"Vi törs int' gå längre" eller vad de nu säger på gotländsk.
Lugn. Lugn Boy sa jag till honom...
han kallades för Boy, han rökte Boy nämligen.
Lungn Boy sa jag. Spring fram.
Men bärarna la sig ner, så gjorde kamelerna...
på sitt håll i Afrika alltså jaja det vet ju inte jag,
jag hade ju inga kameler med.
Nåja... jag lyssnade då hörde jag genom mörkret... trumlorna.
Trumlorna från cementfabrinken i Slite... som dånade.
Ja, jag tänkte ...
vi får inte ge tappt tänkte jag.
Jag hade min svåger med mig en liten otrevlig karl...
som ser ut som ett kålhuve jag tänkte det kan vara bra när man
ska ut och jaga kaniner... kanske kan... fungera.
Han sa så här... eh...
"Var har du koppan?"
Nej var har du, nej nej...
"Var har du koppen" mena han, han ville ha lite överstebrännvin
han blev nervös.
Eller va heter det, jägarbrännvin ville han ha.
Han är överste men han vill ha jägarbrännvin. Tvärtom alltså.
Jag känner en jägare som vill ha överstebrännvin det är ju alldeles fel.
T: Till saken!
H: Vilken? Jaså jaja...
T: Gotland och så.
H: Jaså Gotland jaja...
nu ska du se... nu tyckte jag det prasslade, jag sköt...
jag såg nåt som hoppa till.
Jo! Man hörde kaninena, man hade varit ute...
man hade hört deras hesa brunstskrik: "Aoooooohh" så där.
T: Ja.
H: Ja, vi hade mött flera färska spår...
och... då! så sköt jag, jag sköt rätt in i hopen av vilda kaniner.
Jag träffade, jag var säker på... att det var en kanin
för han sa det. Ja.
"Kanin, kanin, kanin, kanin", sa han hela tiden.
T: Sa han?
H: Men det var min svåger alltså, ja.
Han eh... han stammar nämligen och han sa
"kanin, kanin, kaninte sluta skjuta på mig".
T: Ja, vi har läst Expressen idag där har vi bland annat hittat...
följande rubrik: Nu har Vallentuna inte ens vatten,
i tre dar har dom varit utan vatten.
Det är nån ledning som har gått sönder och det lustiga
är att dom har inga kartor så att dom vet var ledningarna ligger
utan nu håller dom på och letar efter dessa ledningar.
Hur kan sådant komma sig frågar vi vattenledningsdirektör
Valter Lindeman.
H: Jaa... kalla mig Vattler.
T: Vattler?
H: Inte Valter, Vattler kallas jag för.
T: Ja. Nå.
H: Jae...
T: Hur kan det nu komma sig en sån här sak?
H: Ja, Vallentuna är ju en gammal bygd och eh...
dom här ledningarna dom lades ju ner redan nån gång på vikingatiden,
åeh... som man hade gånggrifter.
Och dom har vi ju inte kvar.
Ja ledningarna har vi ju kvar men ritningarna på ledningarna
har vi inte kvar.
För vikingarna hade den sedan att så fort dom hade gjort en ritning så
åt dom opp den...
för att det inte skulle falla i ryssarnas händer.
Och det jävliga var att dom skrev ju på sten dom där.
T: Jaa, det måste har varit hårdtuggat.
H: Så dom skramlade.
Jaa, Vallentuna är en gammal vacker bygd,
men den är ful nu när det inget vatten är där, ja.
Det ser så torrt ut.
Ja det är en ganska beklaglig syn och komma ut där och se
mödrar stå och tvätta sina barn med svartvinbärsbrännvin.
T: Det kan inte vara roligt...
H: Och man ser till exempel... folk som... vuxna människor som försöker
dricka mjölk och så där och...
Ganska tragiskt, man kokar kaffe på Zingo, det är inte roligt.
T: Bor ni där själv?
H: Jag bor där själv jag är ju vattenförman där.
T: Ja.
H: Ja jag... jag vet inte om jag är, jag har vatt'en.
Ja, jag har vart förmannen alltså.
T: Ja.
H: Jag kanske blir avsatt nu när det är så här dåligt ställt.
T: Men ni har väl hamstrat vatten ni som har...
H: Jag har hamstrat, jag har hamstrat lite fukt bara.
Jag har lite fukt hemma.
Går och skrapar och slickar och har mig.
Skönt man har det men det är svårt att tvätta sig,
man går och gnider sig efter sina fuktiga källarväggar bara för att
få lite fukt i armhålan för där ska man vara ren.
Och... annars kan man använda "Eau d'Espagne".
Nå ialla fall... var var vi, vi var i Vallentuna.
T: Ja, vad tänker ni göra då?
H: Det är brandkårn också, dom har ju ett helvete.
Vi har utrustat brandkåren med stora säckar med Samarin.
T: Hur ska det gå till?
H: Ja det lär ju hjälpa mot halsbränna i alla fall.
Kan man ju tänka sig att det går och pulverisera ner branden till
småportioner.
Som tur är så släcker sig dom flesta bränder själv.
T: Gör dom?
H: På grund av att det är så fuktigt i Vallentuna.
Ledningarna har ju gått sönder så allting brinner i vatten.
Nej det gör det inte, nej det var bara som jag sk... nej, det var
bara som jag skojade, det var ingenting, det var ingen...
Vi går, lämnar det.
T: Ja men vad ska ni göra då?
H: Ja vi bröt upp ett hål i marken, slumpvis.
T: Ja.
H: Kom ner till en liten mus som bodde där,
hälsade på honom sen fick han gå.
Sen bröt vi upp ett annat hål på ett annat ställe och då...
hittade vi ledningar där, och så hittade vi grenledninar,
kopplade om, då började det komma vatten i kranarna.
Det började dröppla... det började dröppa.
T: Ja!
H: Och ur kranarna kom eh... det kom eh... rött vatten. Rött vatten.
T: Rött vatten?
H: Vi hade kopplat fel till en av bolagets tankberg med
Vino Tinto espagnol, ja. Så det var inte så bra.
T: Det var väl bra tyckte väl dom?
H: Ja... spanjorerna?
Ja spanjorerna ja men...
T: Vallentunaborna.
H: Vallentunaborna är inte såna tro inte det, tro inte det.
Nej, vi fick uts... vi fick utsända en expedition in i själva
ledningarna, det var det enda vi kunde göra.
T: Ja.
H: Vi skickade in en man, vi har en smal man där, mycket stilig karl.
Rudolf från Vallentuna.
T: Jaha.
H: Rudolf Vallentuno som han kallas för... han eh... han eh...
T: Vad gjorde han då?
H: Genom en sinnrik metod av korsetter och andra attiraljer så fick
vi in honom i huvudledningen, och satte på trycket.
Och han for iväg... som en skjuten ur en kanot.
Åeh... ja, vi hade radiokonktakt med honom.
Han sa: "Det går fint" sa han fast kvävt sa han det, och sökte sig fram.
Plötsligt... tyvärr, just innan jag gick hit började hela
vattenledningssystemet fungera. Stackars Rudolf.
Ja, han hade nämligen oturen, att komma ut... genom en dusch...
så vi har nu trettioåtta stycken smala rudolf, adjö.
Senast uppdaterad: 1997-07-30
