Jag väntar
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida ­
den käraste, den käraste med ögon blå.

Olles förbund med makterna
Vi födas under smärta och skratta när vi kunna,
och drömma när vi kunna och tiden han går,
vi bryta våra blommor och älska dem som dofta
och somna en gång stilla och glömma våra år.

Omkring tiggarn från Luossa
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och
   sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören ­ något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden är icke riket ditt!

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min
   moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.